Snabb EU-kurs om påverkning
Intressebevakare, lobbyist, samhällspåverkare. Vad är man egentligen och vad gör man? Att följa och påverka i EU-frågor är inte en arbetsuppgift som är solklar för alla. Det är något som sker där i Bryssel, det är något med EU att göra. Jobbar du för EU? Du som är där i EU, kan du nu berätta varför EU ska förbjuda ballonger?
Hela konceptet av att jobba med EU-ärenden känns abstrakt för många, därför är lärdom nummer ett att man kan jobba med dessa utan att arbeta för en EU-institution. Lärdom nummer två är att en person som jobbar med EU-frågor inte har en kista full med svar på allting. Lärdom nummer tre är att ”EU förbjuder”-rubriker oftast är skandalsökande för att skylla oklarhet på någon.
”Kommissionen älskar siffror”
Hur påverkar man då egentligen EU-frågor? Det finns ett komplext svar till en enkel fråga. Egentligen beror det hemskt mycket på vem du jobbar för, men påverkningsmetoderna är ganska lika. För det första ska man vara tidigt ute – det är ett problem vi finländare ofta tampas med. Vi vaknar helt enkelt för sent. Det bästa är att vara tidigare ute än kommissionen, dvs. ha ett ärende som kommissionen tar upp på sin agenda och skriver ett direktivförslag om. Detta sker ytterst sällan, men det kan hända, och jag återkommer till det senare. Det viktigaste är att börja kartlägga nyckelpersoner inom kommissionen och vem som håller i pennan. I detta skede har man ännu möjlighet att påverka texten genom att lägga fram fakta, statistik (kommissionen älskar siffror) och nationell praxis.
Ifall kommissionen redan kommit ut med sitt förslag gäller det att kartlägga nyckelparlamentarikerna i Europaparlamentet. Då ett kommissionsförslag publiceras utses en rapportör och flera skuggrapportörer i parlamentet. Innehållet i förslaget påverkar vilket parlamentsutskott får huvudansvaret. Till exempel går en transportfråga förmodligen till transportutskottet, och andra utskott som berörs av frågan, t.ex. miljöutskottet kommer även att uttala sig i ärendet. I första stadiet kommer rapportören att producera ett svar till förslaget i form av en rapport som ofta är i samma format som direktivförslaget men med egna tillägg. Som en bra lobbyist ska du skapa goda kontakter till rapportören samt skuggrapportörerna, och tuta ut så mycket information (färdig text) och fakta som bara möjligt. I bästa fall inkluderar rapportören dina synpunkter i sin rapport.
Då rapporten är färdig behandlas den i de olika utskotten. Det skrivs en deadline för förändringsförslag. I skuggorna behandlar rapportören och skuggrapportörerna olika förändringsförslag och skriver kompromisser på basis av dem. Den fantastiska lobbyisten behövs igen. Ifall du har goda relationer till rätt personer har kanske någon läckt utkastet till dig. Nu när du har texten kan du lätt producera alternativa ändringsförlag och den bästa lobbyisten gör det i samma tekniska format som används i parlamentet. För att skippa några faser i den här berättelsen är sista utskottsfasen den där utskottsmedlemmarna röstar om alla förändringsförslag och kompromisser. Det som till slut röstas igenom är i princip Europaparlamentets synpunkt. Det behövs dock ännu en gummistämpel. Hela Europaparlamentet måste godta positionen i plenum, men i praktiken betyder det att man utannonserar den och det finns en tid på 24 timmar att utmana positionen. Om ingen gör det, är den parlamentets officiella position.
Tänkte du att det tar slut här? Nej, det är mer komplicerat än så. Rådet finns ju också. Under hela den här tiden då du påverkar kommissionen och Europaparlamentet måste du även hålla på att kartlägga vilka i de ständiga EU-representationerna i Bryssel är ansvariga i frågan för att kunna påverka på medlemsstatsnivå. I första hand är den viktigaste kontakten tjänstemannen som representerar EU-ordförandeskapslandet. Den tjänstemannen vet hur viktig frågan är och under hurdan tidsram den framskrider. För det andra är det viktigt att skapa goda relationer till sitt eget lands ministerium och till sin egen EU-representation. Med goda personliga kontakter kan man få information om hur ärendet framskridit under rådsmöten och vilka frågor i texten är kluriga för vissa medlemsländer. Om man har tur kan man bli ombedd att skriva ett utlåtande hem till ett ministerium eller till riksdagens utskott.
När ruljansen i rådet är över är det dags för trilogerna. Det är proceduren där kommissionen, parlamentet och rådet förhandlar fram en position. Detta bollas av och an i flera omgångar och när man äntligen kommit fram till en överenskommelse behövs ännu ett slutligt godkännande av parlamentet och rådet. Först efter det här är direktivet godkänt och man kan börja införliva det med nationell lagstiftning, som oftast tar två år.
Skyddet för visselblåsare
Det är en lång process och därför tycker många att EU fastnar för länge på olika ärenden. Ibland är det ju så, särskilt om man tänker på frågor som berör familjepolitik. Ibland går det fortare och det kan påvisas av arbetet kring ett omfattande skydd för visselblåsare. För två år sedan lanserade Eurocadres tillsammans med aktörer i civilsamhället och andra fackliga organisationer en plattform där man eftersträvar ett skydd för visselblåsare på EU-nivå. En petition till kommissionen överräcktes i november 2017 som hade skrivits under av nästan 90 organisationer och 81 000 individer. Även YKA var en av organisationerna bakom petitionen. Saker och ting löpte fort, särskilt med anledning av politisk press då det konstant kom upp nya journalistmord, korruptionsfall och penningtvätt i banker. I april 2018 publicerade kommissionen äntligen sitt direktivförslag och nu är vi inne i fasen före trilogerna.
I praktiken är direktivförslaget om skydd för visselblåsare ett lysande exempel på en lyckad lobbyinsats. Vi pressade för att kommissionen bör komma med ett förslag och vi fick det igenom. Nu återstår att övertyga medlemsstaterna om vissa förändringar till texten för att göra den så bra som möjlig för dem som vågar tala ut om missbruk och korruption. I Finland arbetar Akava hårt för att lyfta fram dessa synpunkter till beslutsfattarna.
I bästa fall har vi ett godkänt direktiv i början av 2019 om trilogsförhandlingarna påbörjas så fort som möjligt. Vi hoppas på det i och med att EU-valen i maj medför att alla lagstiftningsprocedurer stannar. Ifall visselblåsare skyddas i lagstiftningen är det ett stort framsteg i ett demokratiskt och transparent samhälle. Personer som vågar tala om missförhållanden och oriktiga gärningar ska inte bestraffas.
Janina Mackiewicz
Skribenten är chef för EU-frågor på Eurocadres. Eurocadres representerar runt sex miljoner chefer och specialister i Europa och Akava är en medlemsorganisation.
